Sanningsdan

Wow, tiden går fort när man har roligt!
Det är ett år sedan jag senast kom ihåg att jag hade en blogg och då hade livet previs vänt sej rätt igen efter att ha varit upp och ner så länge. Ärren är nästan redan borta, de har bleknat bort tillsammans med många minnen av de dåliga dagarna. De tenda jag inte kan glömma är känslan av hopplöshet, att behöva ändra allt i livet inklusive mej själv för att någonsin kunna må bra igen. Att inte ta någon slags lycka för givet.
Ett år senare sitter jag i London och skriver. Så mycket har hänt, nästan inget är kvar av det gamla.
Under detta år har jag tränat som satan, avslutat gymnasiet, vandrat 160 km under 10 dagar på Irland tillsammans med värmlänningen Alexandra, haft ytterligare 10 dagars rundresa på Irland tillsammans med resten av Explorer Belt-gruppen, varit en del av International Service Team på the 22nd World Scout Jamboree, sorterat sopor på sagda läger, varit i Malmö för att hälsa på nya vänner, failat en Matte B-kurs och slutligen åkt till London med kort varsel.
Där har ni mitt år. Jag kanske ska börja blogga mer? Kanske mina kära vänner hemma i Sverige skulle vilja veta mer än vad som ses på Facebook? Tål att tänkas på.
Over and out.

After the storm

Kom just ihåg att jag hade en blogg en gång i tiden, vad hände med den? Jo den glömdes bort i yrvädret som ven runt mej efter förra våren. I mars förra året började jag må jättedåligt och blev deprimerad, så pass att jag inte ens orkade ta reda på varför D. gjorde slut. Efter det så blev det på något sätt ännu värre så när skolan började igen efter sommarlovet kunde jag bara ligga hopkrupen i min säng och gråta i flera veckor. Sen kunde jag i alla fall sluta gråta men jag lämnade inte sängen utan började läsa Twilight. Jag var som en robot: jag gick upp, gick till skolan, satt av tiden, väntade på att få åka hem och lägga mej i sängen. Jag tittade knappt på tv och de få gångerna jag gjorde det skedde det endast för att mof och far inte skulle tycka att jag var för konstig. Good luck with that.
Det var nu jag började skära mej. Första gången jag skadade mej själv var när vi varit på Borås zoo med skolan och satt på bussen på väg hem. Jag satt själv och kände mej ensammast i världen. Det enda jag hade som var någorlunda vasst var en gammal alvedon-karta. Så det blev inga skärsår utan mest ett rivsår men det gjorde ont och det var det jag behövde. Efter det fanns det ingen återvändo. Fyra små ärr på min högra handled vittnar nu om vad som hände den hösten. Om hur jag bar alla armband jag hittade i huset på samma arm, om hur jag desperat försökte dölja såren för alla jag kände. Om hur alla ändå måste sett dom, sett rakt igenom mina lögner. Men ingen sa något, ingen gjorde något. Jag visste att jag var deprimerad men vart skulle jag börja? Hos doktorn för att kolla mina blodvärden (som jag hade en känsla om att de skulle vara onormala)? Hos psykologen för att allt jag sprungit ifrån i mitt liv till slut hunnit ikapp mej?
När det var som värst där under hösten kunde jag inte koncentrera mej på lektionerna, jag kom inte ihåg vad lärarna sa och till slut började jag glömma vad tjejerna berättade på fredagsfikorna. Sakta men säkert försvann saker ur mitt huvud samtidigt som jag var yr, hade domningar, svårt att andas, hjärtklappningar, svårt att somna och mardrömmar. kaos och katastrof alltså.
Det dröjde ända till januari i år som jag tillslut kom till doktorn och tog blodprover. De visade vad jag misstänkt: blodbrist på grund av järnbrist och B12-brist. Mitt B12-värde var 13 när man normalt ska ha 130, när läkaren berättade det lät han som att han undrade hur jag kunde stå och gå. Och det gjorde jag knappt. Så jag fick tabletter; järn för att få upp mina järnvärden till normala och B12-tabletter som jag antagligen kommer att äta resten av mitt liv. Jag mådde bättre redan efter några veckor med alla tabletter och nu, 7 månader senare mår jag så bra jag bara kan.
And she lived happily ever after.

I am a dark star

Lyssnar på Broder Daniel och allt som saknas är blodet som sprutar från mina handleder. Blodet dunkar i mina ådror och skriker lixom provocerande åt mej: skär dej då, kom igen skär dej då din fega jävel, varför skär du dej inte?
Och sanningen är väl den att jag är rädd, så in i helvete rädd för att fastna i ett självdestuktivt beteende utan möjligheter att bli bättre. För det blir inte bättre av att skära, det vet jag ju, hon säger det och hon är allt för mej. Jag måste orka för hennes skull, för att hon ska få slippa oroa sej för mej. Jag lever endast för henne för det var hon som en gång hindrade mej från att dö.
Jag kan se på andras handleder, fulla av ärr och önska att det var så mina handleder såg ut. Jag önskar att jag vågade skära mej, men jag vet att jag inte får. Så jag gömmer mina handleder för mej själv under armband, festivalband och bläckpennenoteringar. Utan mina armband så ser mina handleder nakna ut och jag ser dom. För tillfället har jag bara ett festivalband (jag brukade ha tre, vad fan hände?) och ett tunnt knytsak med några pärlor på. Det ser naket ut. Jag behöver fler armband, jag behöver få slippa se mina släta och oförstörda handleder. För det brukar vara med stolthet i rösten som jag berättar att jag mått dåligt, jag har velat dö, men jag har aldrig någonsin skurit mej. Och det är så det måste fortsätta vara, jag får inte hur mycket jag än vill.

Snälla få det att sluta.

Håll ditt huvud högt

Jag har en vän, vi har känt varandra sen 5an, hon var 10 och jag var 11 när vi först möttes. Världens konstigaste möte, vi gick i parallellklasserna men ändå var det något som fick henne att säga hej till mej utanför matsalen. Jag minns klart hur jag bara stirrade på henne och tänkte "shit vilken skum typ!" Jag gick vidare utan att svara.
Två veckor senare klarade jag inte ta mer skit från mina klasskompisar, det fanns inte så mycket att göra, planen var klar sedan många år: när jag inte orkade mer skulle jag byta klass. Inte till vilken klass som helst, nej jag var mycket selektiv: från skolans värsta till skolans bästa klass skulle det vara. Det räddade mitt liv. Det var där vi möttes igen.
Hon gav mej en annan syn på livet, introducerade mej för ny musik, nya kläder men viktigast av allt: hon tyckte om mej för att jag var jag, inte för dom tjänster jag kunde utföra åt henne. Hon visade hur vänner egentligen ska vara.
Alltid glad och trevlig, full av nya påhitt, gjorde hon fyllde hon mitt liv med nya äventyr, allt fick plötsligt en slags lyster jag inte kunnat se tidigare. Hon gjorde mitt liv värt att leva. Och det kommer jag alltid vara tacksam för. Utan henne hade jag inte varit där jag är idag, inte varit den jag är, antagligen hade jag inte funnits kvar alls. Jag hade smitt andra planer, utifall att klassbytet inte skett. Den alternativa planen var klar redan det året jag fyllde 9, sorligt eller hur? Jag ville hoppa, hoppa från en bro. Rakt ut bland alla bilar, träffa marken och hoppas på att träffas av en stor bil, det skulle inte finnas någonting kvar av mej att skrapa upp från marken. Jag visste till och med vilken bro det skulle ske ifrån, med utsikt från vårt hus. Hon räddade mej från att hoppa.
Hon räddade mej för många år sen men jag kan inte rädda henne nu när hon mår dåligt. Världens finaste människa vill ta livet av sej. Jag står i evig skuld till henne men jag kan inte göra något för henne. Vi känner inte varandra så som vi en gång gjorde men det går inte en dag utan att jag önskar att det var annorlunda, att vi fortfarande var bästa vänner och kunde prata om allt. Jag vet inte vad jag ska säga när vi pratar, vill inte röra någon öm punkt, säga fel saker som gör mer skada än nytta. Hennes bilddagbok har blivit mitt sätt att veta att hon fortfarande lever, varje gång hon laddat upp en ny bild slår hjärtat ett extra slag av skräckblandad lycka, vill inte öppna bilden och läsa ett avskedsbrev. Jag är så otroligt rädd att förlora henne, även om hon inte står mej så nära som hon en gång gjorde så älskar jag henne över allt annat på denna jord. Om någon förtjänar att leva ett lyckligt liv så är det hon. Mitt liv började när jag mötte henne.
Jag vet inte om hon någonsin fattat exakt hur mycket hon betytt och fortfarande betyder för mej. Det är dags att hon får veta det nu, efter så här många år.
leila sommaren -08
Hon betyder allt.

Telefonsvararen

Jag har haft lite blogguppehåll, mest för att jag inte haft tid att skriva något vettigt och inte tyckt att jag haft något vettigt att skriva. Nu har jag tid men fortfarande ingenting vettigt att skriva, SYND! :D

Vi har håltimme och sitter och youtubar gamla melodifestivallåtar, för tillfället är det Rysslands bidrag från 2008, inte okej. Jag vill lyssna på Navid Modiri & Gudarna men det är ingen annan som vill det så nu blöder mina öron snart av dålig musik. Jag var i Södertälje i lördags och såg dom, asbra är underdrift! Jag hoppas bara på att dom ska till Peace & Love så är min sommar gjord, Marcus sa ngt om att han tror att de skulle dit, hoppas verkligen att det stämmer! GAAAAH! :D<33

Hej jag ska passa på att tipsa om Navids blogg:
www.365saker.se
Typ världens bästa blogg, eller iaf lika med bums.se, den e åxå kul! :D

Hej jag är klad anna idag!


Man must dance

Sitter o lyssnar på Johnossi, hittade en skiva på bibblan senast, så rubriken blir för en gångs skull inte Kent!
HIttade en Broder Daniel-skiva också, men den vill inte funka med Marvin, han börjar brumma läskigt mycket när man matar in skivan så jag vågar inte försöka mer. That makes me a bit sad :(

I övrigt har jag typ skrivit på svengelska hela dan och jag har dessutom jätteont i högersidan, precis mellan magen och ryggen, skumt som fan och jag kan knappt sitta upp, knappt andas, så ont gör det. Nu ska jag försöka sova bort alla krämpor jag har, till helgen ska jag må bra! Det är ju fan sportlov nästa vecka :D Happi! På onsdag bär det av till Romme med far, bror, Carina och Vicke. Här ska det övas carvingsvängar, so behold and watch out.

Once a failure, always a retard
go through the books just read.
I've had enough of this comfort conversation
in my mind you're all retards anyhow

Cause if you think love will come towards you
like a warm summerbreeze
you got you head among the clouds
and you will never be free
you'll spend
many nights alone
I know

Revolt III

Hej Jennie! Nu ska du minsann få bilder, på dej själv! hahahahaha *evil laugh* x)
(fölåt Lintu för att du fick vara med på en ofrivillig hörna)
Jennie unt Lintu smexy x)
Jag gick upp klockan 6 imorse för att vara i skolan klockan 8 för engelskan. Men när vi väntat -länge- kom Lam-Lisa och sa att Janjas lektion med oss var inställd. Så fuck it, nu sitter vi i Viktoria och gör ingenting. Funderar på att spela de där spelet jag hittade på Facebook igår.
Japp det blir nog så.

Socker

Helgen har (hittills) varit, som Kaizu skulle sagt; urgullig! Danny var med mej till skolan igår fredag. Jag kan inte komma ihåg senast jag hade så kul på idrotten... :) Vi åt lunch (jag åt bara 5 potatisbullar, jag måste vara sjuk!) och sen gick vi och kollade på alla fina djur. Kaisa typ stressade igenom allt och var otålig menmen. Danny och jag åkte hem till mej, pratade lite m med min mor och min far innan dom lämnade oss för IKEA. Danny tog fram min gitarr och satte sej och spelade för mej, vackert som fan så var jag inte kär i honom innan så blev jag det då :D

Han följde med in till Café Mineur (hej stavning, uttalas iaf Minör :D) och fick träffa resten av mina fina vänner. Han mobbade mej lite för att jag tar mycket socker i mitt thé, ivrigt påhejjad av de andra. Sen fortsatte han att sjunga Batman i mitt öra på grund av mitt halsband... :P Jag är grymt imponerad av honom, på en dag har han träffat så gott som alla min vänner :O (jag räknar dom som jag träffar regelbundet).  Han följde till och med in på Weekday med Emma, Lilly och mej OCH köpte ett par snygga byxor. Winwin situation :D

Jag och Kaizu möttes vi Fridhemsplan för att ta ut mej för första gången. Nivå 22 var lite skabbigt men som Danny ideligen påpekade (när han dom dit en timme senare) så är det antagligen mysigt på sommaren. Billiga drinkar hade dom iaf :) Jag drack 3 cider (Virgin Ooze) och två hallonshots (asgoda, med hallonkärnor och allt!). På väg till Gamla stan så var jag tvungen att gå av tunnelbanan och spy i en papperskorg vid Odenplan (tror jag). Pinsamt nog hade vi träffat Korre på tuben precis då... :S Men jag kom till After och drack vatten, tredje dörrvakten för kvällen var den enda som sa grattis :) Cutie! Dörrvakt nummer två kollade på mitt legg typ femtioelva gånger innan han släppte in mej... Mitt legg e från 8an, alltså 4 år gammalt, kanske dags att byta ut? :/
Efter ett tag på After så kände jag att jag höll på att förgås av trötthet, så vi drog till Donken i Slussen och fixade oss ätbara saker. Cheeseburgare har aldrig verkat så lockande... :( Men jag åt min glass med god min och vi hann med en trevlig Norra sköndal-buss, där fick mamma sen hämta oss. Då var klockan precis ett... ;)
Väl hemma satte jag mej på golvet, pillade lite på hunden som mest tyckte att Danny var spännande och lät Danny sköta berättandet om kvällen. Medan jag höll på att borsta tänderna så var Danny nära på att somna i extra sängen som MoP köpt på IKEA (som mormor egentligen ska ha när hon bor hos oss under stambytet i hennes lägenhet). Jag var väldigt sugen på att lägga mej med alla kläder på, men det hade nog inte varit så populärt... :P
Imorse snoozade han i en timme extra och missade bussen som gick en timme senare än den han tänkt ta från början. Bara för att han inte ville släppa mej och gå upp ur sängen. Lycklig som fan, har saknat denna känsla: känslan av att vara omtyckt och att tycka om någon :) Sötnos <3


Det kanske kommer en förändring

Idag har varit en mycket trevlig dag!
Det började med att Emma kom hem till mej med en jättetårta på morgonen, "om jag ville äta tårta till frukost". Haha hon e ju bara för söt. (okej Sanna åxå på en hörna för hon var delaktig i bakningsprocessen)
När jag kom till skolan (några min försent pga pendeltåget) så blev jag överröst med GRATTIS. Jag gömde mej bakom min C15-pärm. Efter att vi käkat lunch fick jag ögonbindel på mej och så traskade fickorna iväg med mej. En massa varv i trapporna och jag är inte hundra på hur vi gick, hyfsat koll på vart men äsch. Det ledde iaf in till handikappstoaletten utanför matsalen där dom äntligen tog av mej ögonbindeln. Framför mej hade jag då en liten shot Kosken. Flickorna sjöng så vackert och sedan började snapsvisorna för att få mej att dricka upp yttligare en shot. Tack för den lixom! Folk måste trott att vi va helt galna när det först hörs sång inifrån toan och sedan trillar det ut 6 fnittriga flickor... :P
Vi drog oss ner mot Konsum där jag köpte cider och 3.5or till alla. Fjortisvarning på oss där! Jag drack närmare en liter cider för att Krisse o Jennie inte ville dricka upp sina.
Sen hade vi hopprep på gympan. Say no more.
Under arbetsmiljö och säkerthetslektionen fick vi höra ALLA verser i "ja må han/hon leva" och även den på engelska, polska, finska och spanska. Lovely, jag älskar min fina klass! <3 (Att det mest var för att fördriva lektionstid ignorerar vi, den tanken är åxå god, även om jag sov mej igenom en lagom del av lektionen)

Jag kom hem, kastade fram tårtan och skrek till alla i huset: "Kom hit, nu ska vi äta tårta!" Sen knäckte jag en öl. Som jag inte pallade dricka upp, för vid det laget hade jag ätit så mycket god tårta att jag var tvungen att spara lite plats till maten, som åxå var god. Dock ingen speciel restaurang vilket var en liten besvikelse plus att vinet var äckligt, men det är väl en sån sak jag får lära mej att tycka om. Det kommer ta tid. När vi gick därifrån var jag tvungen att knäppa upp kjolen, så mycket hade jag tryckt i mej och när jag 3 timmar senare tänkte försöka mej på att stänga den igen så gick det inte då heller. Fail, men jag va snygg så länge kjolen var knäppt.
Jag däckade i soffan kvart över 9. Nu ska jag lägga mej i sängen. God natt!
(Bilder kommer typ imorron, håll ett öga på min bdb)

Thinner

Helgen har varit helt knas.
I fredags hade jag en lektion, idrott, som jag ändå inte var med på. Åkte hem, fixade lite och åkte sen in till stan igen för bio med flickorna i klassen. I taket lyser stjärnorna var inte så bra som alla säger. Hela den salongen hade kunnat ge ett afrikanskt barn vatten i ett år med sina jävla tårar.
Därefter bar det av till Hemköp där Kaizu köpte ut öl, cider och cigg till oss. Känns så totalt värdelöst att jag inte får köpa... :/ Vi lallade runt på hemköp ett tag men sedan fick vi äntligen fart och tog oss ut till Tallborgen. Väl där var det svinkallt men mysigt med vattenpipa :) En efter en knoppade vi av :P

Lördagen spenderades på ICA i Brandbergen centrum, där vi försökte få någon att köpa ut lampolja till oss. ICAs policy är att inte sälja sånt till underåriga... Hej 5 dagar ifrån! Tillslut hittade vi en liten tant som var jätteorolig och undrade om vi skulle göra något farligt  med det. Tillbaka i Tallis var det så kallt att jag inte orkade stanna, så vi åkte till Lokalen i Sköndal och rökte in de nya sofforna. NAJS! :D

Söndagen bjöd på en snabbis till Torpet där vi käkade frukost: kräm, nyponsoppa och våfflor. Inte helt fel! Det blev till att skynda sej hem för att se när Leo fick fint besök. Tikarna var jättefina och ägaren gillade Leo jättemycket, så kanske kommer vi få en liten Moa boendes hos oss i veckan :)
MoP åkte och handlade och jag glömde bort tiden, så det blev en McChicken Jr på bussen till Cirkus. First Aid Kit och Parken var förbanden, inte speciellt bra. Markus Krunegård var inte så bra som jag kom ihåg från i somras, men det var så najs att gå på konsert att det var totalt värt de 200 kr det kostade. Synd att Mauro Scocco sög bigtime. Vi hade skitkul iaf , så det var helt underbart. Att gå hem från Cirkus till centralen var trevligt och precis det man behövde efter konsert. Tack för en fin helg!!! :D

Som Vatten

Jag har ca en timme innan jag ska åka in till stan för att träffa min fina klasskompisar och kolla på "I taket lyser stjärnorna".  Boken suger bigtime men ändå, Samuel e ju m så man måste se den ändå. Har jag sagt att vi bodde granne m honom på Peace o att han va fett trevlig? ;) (hej jag kan inte sluta tjata om det...)

Nu sitter jag o kollar på tv och lyssnar på Flight Of The Concords, typ världens roligaste humorpar. Youtuba nu allihop!
Synd att min dator fått för sej att den ska vara jävligt långsam idag... :/

Helgen ska spenderas i Tallborgen, våran scoutstuga i Tyresta. Vi har ledarfri hajk och ska dricka 3.5or. Alex ska bli full... Haha idiot. Men jag kommer inte vara nåbar via nätet förrän på söndag då jag kommer hem för att va i Torpet en stund, innan Leo får flickbesök. Om allt går som planerat ska Leo para en söt tik vid namn Moa (eller var det Malva?)! :D

Aja nu vet ni lite :) BYE!


Sundance Kid

Idag hade jag en High NONfashion-day så jag vägrar en Dagens Outfit men bjuder istället på Dagens Samtal.
(Förklaring: Tomten är en figur som Magnus har stående på sitt sängbord, en fet skräcktomte med äckligt face, inte ett dug söt eller mysig på ngt sätt, fattar ni?)

Magnus: -Jag behöver låna iPod-laddaren...
Jag: -Men den har väl du...?
M: Njaa.... Jo men här e den!
J: -Du tar väl hand om min laddare ordentligt?
M: -Jodå. ... Men när var det senast du pussade tomten?! Va?!
J: -Joodu.... Jag tror inte att jag nånsin har pussat Tomten...
M: -Va? Har du aldrig pussat tomten? ... Inte ens skickat julkort...?
J: -Neej inte det heller... Men nästa år lovar jag att skicka ett...!
M: Jaa... Annars får du koooool.....roooot......soppaaaa.....

Min bror är världens bästa <3

Exitlude

Efter en dag i Romme är man totalt slut, det kan jag intyga. Vaknade klockan 4.50 och åkte hemifrån 5.35, som tur var kunde pappa köra mej till skolan, annars hade jag typ behövt åka klockan 5... Kollade på Little Miss Sunshine på bussen, galet knasrolig film, storebrorn var skitcool!
Jag hade inte åkt skidor på ett år men det gick hur bra som helst i alla fall! Till en början åkte vi med en viss person (inga namn nämnda) som trillade var 10e meter i en blå backe. Det var lite störande då vi ville dra på och åka ner, inte stanna mer och längre än nödvändigt. Men inte då, det skulle väntas in. Ganska snart insåg i alla fall Jonte och Gustav (treorna som hade "skidskola" för oss) att det var ohållbart, så vi fick åka före. Vi gjorde alla möjliga övningar: balansera stavarna på handryggarna, åka med uppstända pjäxor (runt vaden) och hela tiden pratade Jonte om en massa "att tänka på"-saker, skitbra! Efter lunch delade vi upp oss i två grupper, en bra och en mindre bra. Efter som att vi var 5 st från början så blev det ju ännu mindre grpper, tills min grupp (den bra) hittade upp fjortisgänget i NP2a. Vi hade ju Anna med oss så dom frågade snällt om dom fick vara med och Jonte och Jens kunde inte neka dom. Så från att varit tre, blev vi plötsligt 10 st som Jens och Jonte skulle hålla reda på.
Vi tränade hockeystopp och carvingsvängar. Pappa har försökt lära mej men det har väl gått sådär. Nu fick jag allt förklarat på ett annat sätt och fick namn på saker och ting, så allt blev plötsligt klarare. I slutet av dagen fick jag till och med beröm för att jag klarat carvingsvängarna så bra! Yaay! :D Japp, jag kommer att leva på det i flera veckor.
Jag sov hela vägen hem, även om det var svårt när dom satte igång Grotesco (dom som gjort "ett kilo mjöl" ni vet) jättehögt så att jag hörde det genom mina hörlurar. Jag tror att det kan vara så att Arvid (lärare i friluftsliv) är med där i, det ser ut som det. Jag måste nog googla det.

Mamma sa idag okej till att gå ut på restaurang när jag fyller 18. TVÅ VECKOR KVAR FFS! Min plan är att jag ska komma hem med ett sexpack 3.5or och sen dricka vin på resaturangen. Det blir Hermans så jag blir väldigt besviken om dom inte har ekologiskt vin.
Jag längtar som fan till Peace & Love, Borlänge och öltälten. I <3 P&L säger jag bara.

Elite

Mamma håller på att tvinga mej att läsa upp spanskan... Vad hon inte fattar är att jag antagligen håller på att gå in i väggen, jag behöver mitt slappa schema och att få sitta i fred och göra ingenting. Men nej då, inte kan hon bara låta det vara, jag måste vara bra i alla ämnen. Jag vill verkligen bara gråta och har gjort det konstant i 20 min nu. Är det konstigt att jag börjar gråta varje gång spanskan kommer på tal?
Mamma kommer inte bli glad när hon får se mina omdömmen för höstterminen, jag avslutar ingen kurs med IG men i några kurser som fortsätter har jag IG i omdömme. Inte bra, men dom kommer jag ju ta igen i vår.
Men då kanske on fattar att jag inte orkar vara en good girl längre...? Så spanskan, herregud leave it! Jag behöver en sån här till såna här tillfällen:
fuck you
Men jag har ingen sån så jag antar att jag får hitta ett annat sätt...

Vintervila

Hellu, jag har haft helguppehåll så nu måste jag väl ta en snabbgenomgång av min helg (även för min egen del :p)
I lördags vaknade jag sent, fixade håret och åkte in till Gamla stan för att fika med Danny som blev en timme sen. Jag fick då fördriva tiden med att fota isen som låg fint och fiskmåsarna som flög i så stora massor att de skulle kunnat tas som moln. Bilder kommer upp på bdb så fort jag kommit på vad som beehövs göras med dom... :/
Inne på caféet så kände jag hur någon tittade på mej och där satt Zoë och Kicki och glodde ;) Vi hann med ett snabbt samtal om mitt hår innan jag gick tillbaka till Danny. När vi hade fikat i typ 2 timmar åkte vi hem till mej en stund innan han åkte tillbaka till Gamla stan för utgång. Han har lovat att han ska följa med mej ut :)

När jag dumpat honom på bussen i Norra sköndal gick jag hem till Hasse, Carina och Vicke för att se på deras Thailand-bilder. AVIS!!!
Det jag åt under dagen är lätt att räkna upp: yogurt, äpple, 2 koppar te, 2 mackor, apelsin. Grattis till mej, jag höll på att dö på kvällen, jag svär.

Söndagen tillbringades i torpet, say no more. Pappa, Michaela och Michael kom och åkte skridskor så jag passade på att ta en tur jag med :) (På söndag gäller det, upp till bevis!)

Igår hade vi Millenniefest med patrullscouterna. Några var uppklädda till tänderna och skitsöta, andra var... jaa... som andra är helt enkelt. Nej nu ljög jag lite, dom var också fina. Jag fick i alla fall tillfälle att använda min balklänning igen, andra gången bara iår! :O Plus att jag hade högklackat, inte ofta det händer så jag spädde på träningsverken lite grann...

Ikväll blir det scouterna och packa i massor. Imorron åker vi ju till Romme, samling 6.15 i Spånga. Det känns kan jag ju säga... Jag kan bara hoppas på att jag överlever.

I övrigt har jag bara en sak att säga: Äggtoddy <3

RSS 2.0